Det är inte alltid så lätt

Nu är det kväller. Har jobbat idag med. Det gick bra, synd att det bara var de här två dagarna dock. Det är verkligen det jobbet jag tyckt om mest under tiden på Uniflex. Om jag missat att skriva det så är det på Swed Handling ute på Händelö som jag varit de här två dagarna. Kanske inte världens roligaste jobb, rätt så repititivt, men folket är bra, och det är nästan det som är det viktigaste för mig. 

Efterejobbet tog jag en liten powerwalk med mini-me. Vi kom dock inte längre än till Lidl här borta i Ektorp. Ca (läs: exakt. Klart jag kollat avståndet idag också) 1,3 km bort. När vi kom dit blev Elias helt batshit crazy och började skrika som jag vet inte vad. Det gick inte att få tyst på honom, vad jag än gjorde. Eftersom jag fortfarande inte är en så erfaren pappa fick jag lite panik och tänkte mest på hur jag skulle få honom att överleva. Jag ville helst inte ta upp honom för det var i stort sett storm. Jag började powergå hemåt istället i hopp om att han skulle bli lugn. Det blev han efter halva vägen ungefär. Mest skönt var det nog för pappan. När jag kom hem märkte vi dock att han skikit så mycket att han blivit hes. Stackarn.

Nu blev det visst en väldigt lång bit om väldigt triviala saker med Elias. Jag ber som ursäkt, det ska inte hända igen. Bland det värsta jag vet är folk som inte skriver eller lägger upp bilder på/om något annat än sitt barn. Jag sa innan Elias kom att jag inte skulle lägga upp en enda bild på honom, förutom möjligtvis precis när han fötts, och se hur det gick. 

Nu ska jag hoppa ned i sängen. Elias och Veronica ligger redan där och kollar på Sex And The City. I know, right?! Jag ska nog kolla runt lite i allmänhet och sen sluta ögonen. Kanske Archer. Det blev inget Archer igår. Tyckte det var bättre att få sova en halvtimme extra. 

Nighty night!