God damn, idag är jag trött. Jag blev helt slutkörd igår. Jag har ju (som antagligen ingen vet) gått med i en orienteringsklubb och vi hade en första utomhusträning igår. Jag var med på en första träning i början av december och sen har jag varit med nästan varje vecka förutom de dagar när jag jobbat.
I alla fall så var vi ute i skogarna bakom Svärtinge. Jag skulle kunna säga att jag sprungit runt i skogen hela dagen, bokstavligt talat. Vi kollade lite på kartan och kartsymboler och körde lite intervallträningar. Det är rätt så jobbigt när det är en halvmeter snö, tro mig. Det var i alla fall jävligt roligt! Mycket roligare än att springa på platt mark! Så pröva det om ni inte tycker att det är så jättekul med bara vanlig löpning!
Sen på kvällen skulle vi på 30-årskalas med 90-talstema för Veronicas moster Annica och hennes kompis Cicci. Så man kanske kan säga att det blev ett 60-årskalas. Det var i alla fall kul. Det var väl runt 40 pers och vi åt god mat och supergoda tårtor som Veronica spenderat hela fredagen och lördagen att göra. Alla hade jättefula kläder och vi lyssnade endast på musik som kom från 90-talet. Rätt så kul och nostalgiskt!
Tyvärr så är jag så jävla dålig på att ta bilder, så det har jag inga. Den enda bilden jag tog var på min ölflaska (den första jag någonsin druckit upp). Jag kan ju lägga upp den i alla fall. Vet inte riktigt varför det blivit så. Förr tog jag jämt massor med bilder. Jag är nog för lat.
Motörhead-öl. Såg den på Systembolaget när vi
var där och var bara tvungen att prova.
Min extremt snygga 90-talsfrisyr. Den såg litet bättre ut
senare på kvällen. Lägg även märke till det snygga
hakskägget. Kändes också lite 90's tyckte jag.
Idag blir det nog inte så mycket action. Vi var tillbaka i festlokalen förut idag och hjälpte till att köra hem lite saker. Rätt så skönt att faktiskt komma ut och få lite luft.
Idag efter jobbet så åkte Veronica och jag på äventyr. Vi var på husvisning mitt ute i jävla ingenstans. Ålberga, tror jag att det hette, ligger typ 30-35 minuter utanför Norrköping och verkar rätt så mysigt. Dock var det lite väl långt att åka för oss, tyckte vi. Vill ni se huset så finns det här. Visst, det ser fint och lagom stort och så, vardagsrummet ser lite litet ut, men ja. Tänk er det där som på bilderna fast ni tar bort 1m på alla väggar och släng på en nypa (eller tre) av white trash. Så såg det ut. Allt var jättetrångt och rummen var små. Hen som bodde där hade inte heller städat direkt. Faktiskt inte alls.
Så det var inget att ha. Bara att åka hem igen.
På vägen hem stannade vi på Maxi för Veronica skulle köpa lite bakingredienser som hon ska ha till några tårtor hon ska baka till sin mosters 30-årsfest som vi ska på på lördag. När vi ändå var där på Maxi så passade jag på att hämta ut min GTA-poster som jag man fått när man bokat. Jag bokade spelet för flera månader sedan, redan innan de ens gått ut med att man skulle få en poster, eftersom jag visste att jag verkligen ska ha det här spelet. No matter what. Det var i alla fall bara att poppa in och be om min poster, så det var inga problem.
Vilken tycker ni är snyggast? Den här eller den till höger?
Spring 2013... pffs! 17 september är det som gäller nu.
(tanken är att jag ska skriva om filmen Star Trek från 2009 också. Jag vet inte om det blir i det här inlägget lite senare eller om jag skriver ett nytt imorgon... Det blir nog ett nytt, så kolla igen snart!) Sound City
Nu har jag sett den! Sound City alltså! Det är nog absolut en av de bästa musikdokumentärer jag sett. Jag skrev ett inlägg om sånna i den andra bloggen jag hade. Läs det också!
Filmen var faktiskt över förväntan. Och då hade jag redan skyhöga förväntningar. Jag kan förstå om inte alla gillar den, för den är väldigt "nördig" på ett sätt som många nog intresserar sig av. Den handlar en del om själva inspelningsprocessen och sånt, men mest om studion och musikerna som spelade in några av historens mest legendariska album där! Det är många, många, många musiker, producenter och hangarounds som blir intervjuade om studion, om musiken och processen av att spela in skivor i den här studion. I slutet av filmen får man också se klipp från när de spelar in nyskrivna låtar med många av de medverkande artisterna. Låtarna spelas såklart in Neeve-kontrollbordet som 50% av filmen handlar om.
Sound City hoppar direkt upp på förstaplatsen över de bästa rockumentarys jag sett.
Jag skulle absolut rekommendera den här filmen till de flesta. Främst musiker, men det är ABSOLUT INTE ett måste att man kan något om musik, bara man uppskattar det. Dave säger i filmet att det handlar om "the human element" i musiken. Det är många av de som spelar in musik idag som gör en tagning och säger att det räcker och att det kan fixas till sen i ett ljudredigeringsprogram i datorn. Han säger också att han hade en producent som fick honom att hålla på i sex timmar med trummorna till bara en sång för att den skulle bli helt perfekt.
Jag har till och med förbeställt soundtracket till filmen i iTunes.
Sound City - Real To Reel innehåller alla låtarna som spelats in till filmen i Neeve-boarden.
"Heaven And All" - Robert Levon Been, Dave Grohl, and Peter Hayes
"Time Slowing Down" - Tim Commerford, Chris Goss, Grohl, and Brad Wilk
"You Can't Fix This" - Grohl, Taylor Hawkins, Rami Jaffee, and Stevie Nicks
"The Man That Never Was" - Grohl, Hawkins, Nate Mendel, Pat Smear, and Rick Springfield
"Your Wife Is Calling" - Grohl, Hawkins, Alain Johannes, Smear, and Lee Ving
"From Can To Can't" - Grohl, Rick Nielsen, Scott Reeder, and Corey Taylor
"Centipede" - Goss, Grohl, Johannes, and Joshua Homme
"A Trick With No Sleeve" - Grohl, Homme, and Johannes
"Cut Me Some Slack" - Grohl, Paul McCartney, Kirst Novoselic, and Jim Kelter
"If I Were Me" - Jessy Greene, Grohl, Jaffee, and Jim Keltner
"Mantra" - Grohl, Homme, and Trent Reznor
Comic-Con Episode IV: A Fan's Hope
Nerd overdose!
Comic-Con Episode IV: A Fan's Hope är en film regisserad av Morgan Spurlock (som bland annat gjort matdokumentären Super Size Me och manscapingdokumentären Mansome som jag skrivit ett annat inlägg om). Filmen "presenteras" av Stan Lee, skapare av många (om inte de flesta) Marvel-superhjältarna och Joss Whedon som ligger bakom serien den omtalade serien Firefly (som jag inte sett än), Buffy the Vampire Slayer och självaste Avengers-filmen!
Filmen är en dokumentärfilm och utspelar sig på nördmässan San Diego Comic Convention (eller kort och gott Comic-Con). Det är världen största mässa för nördar av alla typer. Där finns Star Wars, Star Trek, seriefigurer, zombies, TV-spelskaraktärer, TV-seriekaraktärer och mycket, mycket mer!
Filmen följer sex olika personer:
Eric Henson och Skip Harvey är två strävande serietecknare som vill visa sina portfolios för serieförläggarna på mässan och hoppas att de vill anställa dem.
Holly Conrad designar kostymer som hon sedan cosplayar* i. Det hålls en tävling under Comic-Con för den bäste cosplayaren utses. Holly ska i år tillsammans med sina kompisar cosplaya som Commander Shepard från ett av mina favoritspel, nämligen, Mass Effect-serien! Se klippet nedan för en av de sjukaste kostymerna jag sett!
James Darling är på Comic-Con tillsammans med sin flickvän för att snappa upp lite nördkultur. De är båda stora fan av Kevin Smith, mannen bakom bl.a. Clerks. James planerar att fria till sin flickvän under en s.k. panel som Kevin Smith har och man får följa honom när han springer runt på mässan och försöker fixa en ring och göra andra förberedelser.
The Collector är en kille som jag inte vet namnet på, men som helt enkelt samlar på saker. Han är på Comic-Con för att få tag på olika sällsynta nördprylar som kanske har någon sorts värde. Just i år: en 12" Galactus-actionfigur.
Chuck Rozanski är ägare till Mile High Comics. Han är på Comic-Con för att sälja sitt exemplar av seriealbumet Red Raven #1 för $500,000 för att betala av lite av sina skulder. Får han albumet sålt?
Filmen innehåller också inhopp av en MASSA nördprofiler. Bl.a. Eli Roth, Seth Rogen, skaparen av The Walking Dead Robert Kirkman, Kenneth Branagh, regissören Guillermo del Toro, Simpsons-skaparen Matt Groening och punkbandet My Chemical Romances frontman Gerard Way.
Här är klippet på cosplayaren. Det föreställer Grunt från Mass Effect 2 och 3 och det ser PRECIS ut som honom. Helt sjukt vad detaljrik dräkt och galet häftigt med animatronic-delen som gör att han rör på munnen och ögonen!
*Cosplay är en japansk form av preformance eller maskerad. Deltargarna klär ut sig i dräkter och accessoarer för att föreställa en specifik figur eller idé.
Under de här två veckorna jag inte bloggade så hade Bråvallafestivalen ett nytt bandsläpp och bland de släppta banden fanns the Gaslight Anthem med. Ett band jag hört mycket bra om. Så jag tänkte att det kanske var ett bra tillfälle att kolla in dem. Så det gjorde jag och blev väldigt överraskad!
De var inte alls som jag tänkt mig. Jag tänkte att de skulle låta lite mer som typ Against Me! eller så. Och de gör de ju i och för sig lite, men... jag vet inte. Vet inte hur jag ska förklara hur jag tänkte där. De var i alla fall väldigt bra! Lyssnade på skivan "Handwritten" (från 2012) på Spotify och fastnade ganska snabbt! Ska jag säga något negativt så är det nog att det är väldigt många låtar som är ganska så mycket samma, om ni förstår hur jag menar. De låter likadant.
Jag skulle också vilja säga några ord om den här musikvideon. Det var länge sen jag tittade på en musikvideo. Jag menar verkligen tittade. Man kollar ju på musikvideos titt som tätt, men att vara helt fokuserad på videon och försöka förstå vad historien som utspelar sig betyder.
Så kolla och njut av "finheten" i den här videon!
Nu till lite äldre musik, tänkte jag.
För typ 7-8 år sedan lyssnade jag mycket på en skiva som heter Probot. Det är Dave Grohl (konstigt va?) som tagit alla sina favoritmetalsångare och samlat dem på en skiva. Dave skriver alla låtar och spelar alla instrument och de andra tilldelas varsitt spår att sjunga på. Med på skivan finns bl.a. Max Cavalera från Sepultura, King Diamond och självaste Lemmy Kilmister från Motörhead. Det är en väldigt tung skiva och kanske inte så lättlyssnad om man inte är inne på metalspåret.
En av låtarna på skivan gjordes det en video till. Låten heter "Shake Your Blood" och sjungs av Lemmy. Det är väl den låten som kanske är mest lättlyssnad och har ett rätt så lätt groove i sig. Typiskt Motörhead alltså!
I videon syns såklart Lemmy på sång, Dave på trummor, och Wino (som också sjunger på ett annat spår på skivan) från Obsessed på gitarr. Det är tjejer också, närmare bestämt 66 stycken och de kommer från the Suicide Girls. Det är inte ett band utan någon slags mjukporrhemsida om jag förstått det rätt. Gör en googling på dem bara så hittar ni nog.
Det här är i alla fall min favoritlåt på skivan! Jag lyssnade otroligt mycket på den här skivan på gymnasiet under min "upptäck vem jag är och vilken musik jag egentligen gillar"-period. Jag lyssnade så mycket att jag blev lite tårögd när jag hittade den här låten igen. Jag köpte till och med skivan! Haha!
Skivan finns tyvärr inte på Spotify eller iTunes, men den finns på CDON om någon känner sig sugen.
Jag vet inte vad som händer. Bloggandet bara uteblev ett tag där. Senast var 31:a januari. Det är liksom mer än två veckor sedan. På de här två veckorna har jag hunnit med en del, men mest har jag jobbat. Jag har hunnit se lite olika filmer (bl.a. Sound City), skurit mig djupt i fingret, haft mitt första encounter med Star Trek upptäckt ny musik och återupptäckt gammal musik. Och tränat lite för lite.
Men just nu så är jag nytränad! Jag köpte "spelet" Nike+ Kinect Training i mellandagsrean men prövade det inte förr än i söndags, tror jag, och så nu idag igen. Det är nog fan bra träning, för förra gången fick jag den värsta träningsvärk jag någonsin haft och svettig blev man. Idag också. Får se om träningsvärken kryper sig på imorgon någon gång. Brukar ta ca en och en halv dag för den att komma till mig.
Finns endast till Kinect.
Det är i alla fall ett väldigt annorlunda "spel", om man nu ens kan kalla det för spel. Det är väldigt utförligt och noggrant. Man får ställa in ålder, vikt, längd och kön, sedan gör man ett test för att se hur pass bra form man är i. Det är lite knäböj och axelstyrka, armhävningar och lite typ snabba höga knän. Efter det testet får man reda på hur pass bra (eller dålig) form man är på två olika skalor. En för styrka och en för form. Där efter frågar spelet vad man vill träna. Är det för att bli smal, för att bli stark eller för att bli tonad. Jag valde såklart att bli smal, eftersom det där det jag behöver och vill bli. Så föreslår spelets PT (den av de två man väljer, antingen Maria eller Alex) ett fyraveckorsschema med typ 3 träningspass i veckan där två är kondition och ett är ett styrkepass.
Jag inser nu att det här inlägget kommer bli för långt om jag ska få med allt som jag tänkt skriva om, så jag delar nog upp det! Det blir väl om filmerna och musiken och allt det andra jag skrev om i början.
Läs nästa inlägg nu!
